Desperationen ökar...

Det börjar lukta desperation i stora mängder när man läser dagens politiska nyheter...

Centern och deras IT som hushållsnära tjänst ger onekligen en sådan lukt... Frågan är fortfarande varför bara vissa grupper av jobb ska skattesubventioneras, och som tidigare enbart utnyttjas av de som hade råd redan innan att anlita serviceföretag?

Jag är inte ofta en vän av exempelvis sänkta arbetsgivaravgifter. Men det finns ju onekligen ungdomar som vill och behöver komma in inom i princip alla typer av arbetslivets olika typer av jobb. Eller ska vi skapa en underklass med lågutbildade och dåligt betalda människor med lön som knappt går att leva på, för att serva de med högre löner?

På många sätt är just detta ett omodernt förslag eftersom det finns företag som i köpet, eller för en relativt billig extrapenning, som löser det som efterfrågas och har man råd att köpa en tv eller dator, som tas som exempel, så har man råd med ett par hundringar extra för att få det hela att fungera.

Utöver det så existerar det exempelvis pensionärsorganisationer som hjälper äldre att lära sig mobiler och datorer samt att biblioteken på flera ställen har haft hjälp med att lära människor att använda internet.

Så jag vet inte riktigt om det eventuella problem centerns Olofsson försöker måla upp redan är löst, både av marknaden och det allmänna?

Det känns lika "out of date" som förslaget jag skrev om tidigare, där man vill gräva ner fiberkablar för snabbare internet, när trådlöst internet är på gång att bli lika snabbt eller som vårdnadsbidraget som utnyttjas när föräldrarna ändå har semester och är lediga...

(Konstigt nog diskuteras inte det, utöver i lilla Klippan, att det bidraget utnyttjas på ett helt annat sätt än det var tänkt och ifrågasätts inte på samma sätt som andra bidrag görs om det ens finns misstanke om felaktigt sätt att få ut dem på...)

När det konstateras att Sverige klarat sig sämst under krisen, och vi alla minns vilken regering vi har haft under den, så ökar desperationen ofelbart.

Ett exempel är det nya förslaget från Björklunds håll om återinföra lågstadielärarna, trots att det visar sig att  det blir väldigt många ämnen för lärarna att kunna och att det inte finns någon som helst bevis för att barn i den åldern lär sig sämre eller mår dåligt av att ha flera lärare för olika ämnen eller att de mår sämre av att få byta klassrum, som man ofta gjort högre upp i åren.

Men som sagt tidigare så väljer Björklund det han tror är bra, istället för att lyssna på de faktiska experterna, som i exemplet med betyg i lägre åldrar och en oförmåga att inse att man behöver ersätta alla de vuxna människorna som de senaste årtionden försvunnit från skolorna för att skapa lugn och trygghet för lärande.

Mer media dn dn dn dn dn dag dag dag hd hd hd sds sds kb svd svd svd svd svd ab ab ab ab

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!