Nytt bra ord: Lotteriskjutningen

I Undersökningarna duggar tätt så skrev jag bland annat om hur Carlgrens vargdröm går att se som en utopi.

Jan Guillou skickar från sin skarpa penna ett nytt användbart ord för vargjakten: Lotteriskjutningen. Tala om passande namn, för på vilket annat sätt än att jämföra med lotteri kan man bäst förklara hur vargjakten genofördes, när man inte visste alls vilka vargar man träffade?

Nå, men den andra sidan av överenskommelsen mellan staten och jägar-, hund- och markägarorganisationerna, det där om att förstärka stammen med importerade vargar, hur går det med den?

Precis som man kunde vänta sig. Den mindre, mer hårdföra och mest stockholmshatande av organisationerna, Jägarnas riksförbund, har redan hoppat av överenskommelsen. Att skjuta vargar var helt okej, men inte att släppa ut nya friska. Och på Svensk Jakts ledar sida konstateras skamlöst att ”självklart var vi jägare positiva till den ena delen av riksdagsbeslutet, vargjakten. Frågan om flyttning av varg är däremot inte lika lätt...”

Och så hotar man med att ”majoriteten av jägarkåren” skall kunna sabotera det hela. Vilket alltså är en politik som syftar till att utrota de svenska vargarna. Ingenting annat. Det gäller bara att föra den besvärliga vargvänliga majoriteten bakom ljuset med hjälp av Carlgren och andra fega politiker.

Och vad handlar då hela det här politiska trixandet om? Inte om vargar i alla ifall. Snarare om landsbygd mot stad och vanligt gammalt storstadsförakt. Men det är en helt annan diskussion.

Några av de märkligare sakerna är, som Guillou lyfter fram, hur man kan vända statistik som talar för att en majoritet i alla delar av landet är för att ha en vargstam och hur inte bara regeringen utan även socialdemokraterna kan ställa sig bakom ett förslag där "majoriteten av jägarkåren" säger sig vilja utrota vargen genom att inte genomföra den andra delen av regeringens förslag, den om att plantera in varg med nya friska gener.

Och Kennelklubben ställer sig positiva till det här? Är deras medlemmar verkligen med på det? De flesta hundägare jag känner till är positiva till vargen, precis som en stor del av jägarna, inte minst Jan Guillou som torde vara landets kändaste jägare...

Och innan det kommer förnumstiga kommentarer här, så kan jag igen säga att jag bor inte i Stockholm eller någon stad, utan, som det står längst upp till vänster, med skogen som granne och i ett område där det varit varg ett par omgångar det senaste året och trots det vågar jag röra mig ofta i skog och mark, även när en misstänkt varg synts några kilometer härifrån.

Själv är jag mer rädd för andra faktiskt farliga djur...

Mer media dn dn

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!