måndag 3 januari 2011

Akta dig för ärlighet och att säga vad du tänker

Har du någon gång jobbat på ett ställe som känts som ett dårhus? Jag har det och jag är övertygad om att i princip alla andra har gjort det också.

Har ni berättat om det för andra? Det har jag också gjort, ibland för att det varit så illa att man definitivt behövt ventilera det för att själv må bättre.

Huruvida det var något som kunde gjort att jag blivit av med jobbet låter jag vara osagt, men är man anställd hos en offentlig arbetsgivare (stat, landsting eller kommun i första hand, vars verksamhet inte drivs av en privat entreprenör) så har du exempelvis all rätt i världen att kontakta media utan risk för repressalier.

Men någonstans tycks inte den arbetsrättsliga lagstiftningen hängt med, för säger du det på Facebook, som jag är övertygad om att en majoritet av oss ser som någorlunda privat, så kan du bli av med jobbet, även om du bara har en vecka kvar av det.

Det tycker jag är illa, eftersom det begränsar yttrandefriheten. Hade det handlat om affärshemligheter som avslöjats hade jag haft all förståelse i världen, men inte i det här fallet.

Uppdaterat Jag har fått rätt många kommentarer här som jag inte hunnit läsa igenom ordentligt och släppa igenom än, men det kommer.

Jag kan lägga till att jag självfallet ska försöka lösa problemen, vilka de än må vara, på arbetsplatsen först och främst.

Men, och det vidhåller jag fortfarande, jag tycker inte skillnaden är så stor mellan att skriva sånt man säger.

För handen på hjärtat, är det inte vanligt att ni hör många säga saker om sin arbetsplats som är kritik relativt öppet till flera och inte bara internt till de absolut närmaste? Jag ser ingen skillnad på de som gör det och de som skriver det på Facebook.

Skillnaden är möjligen att det är svårt att förneka om det finns kvar som bevis och är det bara det som skiljer så tycker jag fortfarande att det är dags för det arbetsrättsliga att hänga med.

Jag tycker dessutom att Mary X Jensen formulerar det bra när hon skriver Även mottagare av information har ett ansvar och bör ju fundera lite.

En jämförelse kan också göras med den byggjobbare som bloggade om sitt jobb och där företaget Botrygg AB hotade att stämma bloggaren bakom Utsikt från ett tak, men som nu slipper ifrån det hotet eftersom man inte kan förtala något annat än personer och inte alls göra det med företag och liknande. Det är milt sagt förvånande att ett så stort företag inte är medvetna om det, något till och med jag utan juridisk kunskap i någon högre grad vet om.

Det är självfallet att han ska få driva sin blogg och jag hoppas att företaget snart byter namn till något som inte har ordet "trygg" i sig, för trygghet måste självfallet gälla även den som bygger.

Mer media dn dn dn svd svd svd hd hd exp exp dag gp gp gp gp gp ab smp smp


Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

6 kommentarer:

  1. Poängen är att du som arbetstagare agerar illojalt mot arbetsgivaren genom att smutskasta arbetsgivaren offentligt på Facebook. Facebook är inte privat.

    SvaraRadera
  2. Har till och med hört att vissa chefer mer eller mindre tvingar sina anställda ha denne som vän och att vid anställningsintervjuver vill man kolla Facebookkonton. även Försäkringskassan med fler visar stort intresse för denna internettjänst. Men som myndigheter och beslutsfattare ser idag är allt som finns på nätet av icke privat natur.

    SvaraRadera
  3. I det aktuella fallet var personen tydligen anställd av ett bemanningsföretag. Det är som jag ser det en helt annan sak. Man bör i sitt privatliv få snacka skit om sin arbetsgivare (även om konstruktiv kritik förstås alltid är att föredra). Men att som konsult snacka skit om sin uppdragsgivare är en annan femma, då är det inte konstigt om denne föredrar att anlita någon annan istället.

    Att det sedan gått inflation i bemanningsföretag och det används som ett sätt att kringgå arbetsrätten är en annan (men mycket angelägen) diskussion...

    SvaraRadera
  4. " säger du det på Facebook, som jag är övertygad om att en majoritet av oss ser som någorlunda privat..."

    Isåfall är majoriteten korkade. Om man inte orkar läsa igenom användarvillkoren eller tillämplig arbetsrättslagstiftning heller för den delen, har man inte rätt att gnälla när någonting inte går som man trodde.

    Att "kontakta media" är inte samma sak som att smutskasta arbetsgivaren, att sprida illvillig information på facebook omfattas inte av meddelarskyddet.

    Man får alltså gärna tycka och säga vad f*n man vill, men då får man vara beredd på att ta konsekvenserna. Om man då tycker att ens arbetsplats är ett dårhus så har man inte där att göra till att börja med såtillvida att epitetet "dårhus" inte härstammar från något som objektivt sett kan bedömas vara ett arbetsrättsligt eller arbetsmiljömässigt problem. Och om så är fallet är det inte heller Facebook man ska vända sig till.

    SvaraRadera
  5. Som vanligt finns det olika sätt att se på saker och ting!
    För mig är det mest logiska och naturliga att försöka lösa problem tillsammans med de som berörs och de som kan ändra på förhållanden. Det finns ett antal personer att vända sig till. Arbetskamrater, närmaste chef och förtroendevalda (fack och skyddsobund).

    Vad får man ut av att sprida kritik på facebook? Allmänt gnäll, som svårligen leder till något positivt.
    Att reaktionen blir som den blir är ganska naturligt. I normalt umgänge blir situationen densamma. Om någon "felat" och får kritik på omvägar blir konflikten genast allvarligare, än om han/hon får kritiken direkt av den som känner sig förfördelad.
    Att gömma sig bakom/hävda yttrandefrihet tyder bara på feghet.

    SvaraRadera
  6. Jag uppdaterade inlägget lite som en kommentar och svar till er alla som kommenterar här under dagen :)

    SvaraRadera