Då är jag hellre långsammare...

Jag noterar att Expressen skriver om spring mindre och bli snabbare.

Lösningen är självfallet intervallträning...

Jag har bara testat det ett par tre gånger, om jag inte minns fel så var det inför Broloppet i Malmö 2004, som är en halvmara på lite drygt 21 km.

Jag har verkligen inte en aning om hur andra kan fortsätta med den typen av träning för själv kände jag bara att jag drog mig för att alls träna, och hellre lät bli helt och hållet.

Det sköna enligt mig med att träna, att komma ut och röra sig och andas frisk luft och vara i skogen, försvann någonstans och det blev bara tråkigt, jobbigt och plågsamt.

Det är möjligt att jag också blivit bättre tränad om jag tränat seriös intervall, men är det inte roligt också så funkar det inte.

Det som däremot funkar, och som jag läst någon annan expert uttala sig om, är att höja tempot rejält i slutet på den längre löprundan.

Jag har något vagt minne av att det bör vara runt den sista tredjedelen av det man tränar. De gångerna jag varit vältränad nog att våga mig på något sånt, till skillnad från nu när jag inte varit helt skadefri på över 1 1/2 år, så har jag höjt tempot lite de sista kilometrarna, för att försöka springa den sista kilometern så fort som möjligt, och ha som mål att försöka springa den sista kilometern fortare än jag gjort tidigare.

Det upplevde jag funkade då och jag hoppas det inte bara var i hjärnan den förbättringen satt :)

Har jag fel så är jag mycket hellre lite långsammare, mot att jag får njuta lite mer av träningen, ty bra på allvar kommer jag aldrig att bli varken på löpning i sig eller på orientering.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner