Mer om mardrömmar...

Jag skrev för någon dag sen om att jag har en mardröm, där jag syftade på att det är en mardröm med mer konservativa politiker i riksdagen i form av fler kristdemokrater och sd:are...

När man läser KDU:s ordförandes inlägg hos Aftonbladet idag, så blir det än tydligare, Att skaffa barn är ett åtagande:

När ett föräldrapar glider ifrån varandra och till slut splittras för att de under lång tid har haft svårt att få ekonomin eller den gemensamma tiden att gå ihop, ja då är det ett misslyckande som även vi politiker måste ta på oss en del av ansvaret för. Vi måste åter möjliggöra för barnfamiljer att kunna klara av sin ekonomi och ha möjlighet att prioritera sin vardag på ett bra sätt. Av ekonomiska skäl kan idag få familjer till exempel välja att minska på arbetstiden för att på så sätt få mer tid för barnen. Ett annat problem är att mer än 40 000 unga föräldrar står utan egen bostad och är hänvisade till att hyra andra eller tredje hand alternativt bo hos de egna föräldrarna.

För det första så vill jag ge honom rätt i en sak, det ÄR ett åtagande och politikerna kan, men måste inte vara, en del av anledningarna till att en relation inte fungerar.

Men det gäller också att komma ihåg, bäste kdu-ordförande, att nedskärningar i socialförsäkringarna, vilket har gett många arbetslösa och sjuka sämre ekonomi, är något ni i Kd  har medverkat till. Varför är ni inte mer intresserade av att ge även fattigare familjer en ekonomisk grund att stå på?

För det andra så har han naturligtvis fel i att det nödvändigtvis måste vara en försämring för barnen efter en skilsmässa.

Risken är att man, som sägs av Helene Sigfridsson, skuldbelägger när man inte måste göra det:

Forskningen visar att barn till lyckligt skilda mår bättre i vuxen ålder, än barn till olyckligt gifta. Skilda föräldrar har en viktig uppgift, att upprätthålla goda relationer efter skilsmässan. Där ser vi att samhället ofta brister i att hjälpa föräldrar som söker extra stöd med samarbetssvårigheter.

Att som kdu väljer att göra, sätta etiketten splittrade på människor och familjer är farligt. Det belägger dem med skuld och skam. Det är en värdering. Det finns ingen anledning att värdera familjer olika, eller rangordna dem. Istället ska vi värdesätta och stötta familjen så att den kan vara trygg och välfungerande oavsett vilka som ingår i den.

Jag tror att nästan alla vuxna människor har varit i ett förhållande som inte fungerat och vet hur det påverkar en som person och det behövs inte mycket fantasi för att förstå att det riskerat påverka även barnen.

I slutändan kan det till och med bli bättre med inte bara glada föräldrar, utan även fler vuxna som får en möjlighet att bry sig om och älska barnen.

Uppdaterat Apropå det här så känns det mycket märkligt att läsa om hur en kvinna kommit in på sin drömutbildning men tvekar inför att börja på den eftersom att hon har familj.

Psykologen ger ett rimligt svar, som naturligtvis inte bara kvinnan själv, utan även samhället i övrigt borde ha lärt sig och alla sina medborgare: Det finns en man också och varför kan inte han, under de åren utbildningen varar, ta ett större ansvar för familjen, och eventuellt gå ner i arbetstid?

Den dagen vi kommit så långt att ingen ställer den frågan har vi kommit långt nog att inte behöva fundera på den jämställdhet som partier som Kd aldrig kommer att agera för att få fram.

Mer media dag

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

Annonser från BloggPartner