Mängder av år sen jag skrev en insändare...

Det var mängder av år sen jag skrev en insändare till en papperstidning sist, men jag känner att det är dags att försöka ta tag i det igen, så här när det är valår och jag är med på två listor.

Det kan möjligen reta mig lite att det egentligen varken berör landstings- eller kommunpolitik, utan är mer generellt ett politiskt inlägg. Men allt är bättre än inget :)

Så här ser den ut:

Alla minns vi Göran Perssons allt annat än genomtänkta hyllning av "stabiliteten i Kina" för fjorton år sen och hur hårt han kritiserades för det av de borgerliga.

Det gör det konstigt att läsa hur dagens allianspolitiker nu böjer sig djupt ner utan problem åt besökande kinesiska intressen, med medföljande vicepresident Xi Jingping i spetsen, för att få igenom ett köp av Volvo.

Det rapporteras bland annat från presskonferensen efteråt att Maud Olofsson kallat Kina för ”goda vänner”...

Man kan tycka vad man vill om religion och troende, men de flesta svenskar, även icke-troende, anser att man ska få vara kristen och ha yttrandefrihet.

Det är förvånande att höra om hur den svenska missionsbåten Elida, med texten ”Sailing for Jesus Christ” på sidan, hotas när de ankrat vid sin vanliga kajplats, nära skeppet Götheborg som de kinesiska ledarna ska besöka.

Skepparen på båten berättar i ett pressmedelande att det utgått påbud om att politiska eller religösa paroller inte fick riskera störa kineserna, hur han blivit ombedd att flytta båten, hur polisen försökt dölja politiska budskap vid en demonstration i samband med volvoaffären och hur polisen berättat för honom att ”inga obekväma budskap får störa statsbesöket”.

Därför är det mycket märkligt att se hur tyst det är, inte minst bland allianspolitikerna, när man lägger sig så platt för den diktatur som avrättar fler människor än vad resten av världens länder gör tillsammans och hur lite uppmärksamhet det får i media att man inte vill tillåta Elida få sprida sitt budskap lika fritt som om det inte fanns kinesiska makthavare i närheten...

Det känns oerhört konstigt att hela tiden se en undfallenhet mot visst håll, när man hela tiden applåderar annat.

Jämför med hur politiker och media lyfter fram hoten mot konstnären Vilks, med hur denna händelsen hanteras.  Det Elida drabbas borde vara minst lika  viktigt att skriva om och försvara som det som drabbat Vilks, eftersom det riskerar ge större påverkan när det handlar om världens största stat både vad det gäller antalet invånare och antalet avrättade, än när enstaka extremister som hotar en person.

Som vänsterpartist blir man ofta slagen i huvudet med att man skulle vara för diktaturer eller mot demokrati på något annat sätt.

Under min tid inom vänsterpartiet så har jag aldrig träffat på någon som förespråkat något annat än demokrati och yttrandefrihet eller hävdat att Kina är ”goda vänner”...

Den bygger naturligtvis på inläggen med namnen Vem bryr sig om diktaturer egentligen? och Men från Peking hörs det inget.

Uppdaterat: Några dagar senare så skickade jag in denna texten även till kristna Dagen, med tillägget nedan:

I vanliga fall brukar Kristdemokraterna anses stå på de små människornas sida. Men i detta fallet, precis som vad det gäller fördömandet av folkmordet i Armenien, kritiken mot vapenexporten (nämnd av ledartext i Dagen tidigare) eller de utmaningar, som Birger Thuresson nämner i Dagen 26 mars, på hemmaplan vad det gäller rasism, sociala orättvisor och engagemang för flyktingbarn kommer engagemanget från politiskt håll från vänsterkanten. Det är omöjligt att se att regeringen, med kristdemokraternas stöd, på något sätt har gynnat de mest utsatta. Inte ens när det gäller kristnas yttrandefrihet i Sverige.

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!