söndag 9 maj 2010

Kampen för kvinnors rättigheter behövs fortfarande

Igår skrev jag om kvinnors rättigheter att slippa bli prostituerade, trots att andra kvinnor, i form av folkpartisten Camilla Lindberg argumenterade för motsatsen.

Idag skriver några andra folkpartister, med en betydligt sundare syn på kvinnors rättigheter, om Kvinnors rättigheter på europadagen och om hur ett antal länder inom EU fortfarande inte har rätt att få bestämma över sina kroppar i form av att aborter är förbjudet.

Det är märkligt att man efter så många år i många länder fortfarande har svårt att inse hur många mer som riskerar dö, inte bara foster utan även de kvinnor som förnekas abort. Undrar på vilket sätt det gör något bättre?

Problemet är naturligtvis många gånger synen på kvinnor och på deras sexualitet, samt männens oförmåga att ta ansvar för sin del, något som knappast är bättre i de patrikala och orimligt hårt religiöst styrda länder den här typen av regler ofta får orimligt stort genomslag. Samtidigt som litet eller inget ansvar läggs på den andra parten, för trots allt så är man två personer vid både önskade och oönskade graviditeter...

Det är med andra ord samma typ av människor som tidigare var motståndare till P-pillret, som firar 50 år nu och andra typer av preventivmedel, trots att det skapar mer frihet även för kvinnorna.

Oavsett vad man tycker så är det ett konstaterande att färre graviditeter överhuvudtaget, oavsett om de genomförs eller försökts avbrytas, sannolika är en av de största sakerna som påverkat kvinnors hälsa positivt. Tyvärr är det fortfarande så att det i länder där kvinnorna blir gravida ofta också leder till större ohälsa och betydligt fler dödsfall.

Nu saknas det bara mer opinion mot rättsväsendets vilja att se genom fingrarna vid sexköpsbrott och framförallt en förändring hos domstolarna själva att vilja följa de lagar som de är satta att hantera.

Ett minimikrav för rättssäkerheten, som borde vara viktigare än något annat även här, vore att ta de här fallen till domstolarna istället för att ge dem ett strafföreläggande, som artikelförfattarinnan Wennstam föreslår:

Personligen tror jag också att man ur ett brottspreventivt perspektiv kan se fördelar med att åtala sexköpare i stället för att ge dem ett mer kliniskt strafföreläggande. Den sexköpare som tvingas sitta sig genom en hel rättegång och lyssna till vittnesmålen från de utnyttjade flickorna kanske får en liten annan bild av sitt agerande.
I övrigt så upphörs jag aldrig att förvånas över att någon vill ha sex med någon annan, som sannolikt är mot deras vilja och att de kan klara sig så lindrigt undan, trots dagsböter och höga inkomster:


Bland annat fick en folkpartistisk kommunpolitiker betala endast 1 500 kronor i dagsböter, trots en årsinkomst på runt 700.000 kronor. Han hade betalat exakt samma summa, 1 500 kronor, för ett gangbang med en sjuttonårig flicka. Flera äldre män hade vaginalt, analt och oralt sex med flickan på en madrass i kommunpolitikerns bostad. En av de andra männen var mycket våldsam mot flickan utan att någon ingrep.
”Kaliber” ger flera exempel på sexköpare som utifrån sina årsinkomster skulle ha fått böter på uppemot 30.000 kronor, men som trots det döms till att betala böter som levde de på existensminimum. Bötesbeloppet stannar flera gånger på just 1.500 kronor, lika mycket som de har betalat för själva sexköpet.
...
I researcharbetet fann jag också andra exempel på hur rättsapparaten ser genom fingrarna med uppenbara sexköpsbrott. En högt uppsatt vd som skulle delges misstanke om flera sexköp avfärdade via sin sekreterare gång på gång delgivningsmännen med att han satt i viktiga affärsmöten. Till slut rann tiden ut för åklagaren som fick lägga ner förundersökningen trots att omfattande bevisning fanns mot mannen.
I ett annat fall hade en kommunchef gjort sig skyldig till omfattande ekonomiska bedrägerier. Han hade försnillat miljontals kronor, pengar som han nästan uteslutande lagt på att köpa sex. Han greps på bar gärning tillsammans med en prostituerad på ett hotell i Göteborg.
Men trots att mannen själv erkände ett mycket omfattande köpande av sexuella tjänster, i ett försök att förklara sina ekonomiska brott med att han var sexmissbrukare, så åtalades han inte för ett enda sexköp. De allvarliga ekonomiska brotten konsumerade enligt åklagaren de allvarliga bötesbrotten sexköp och togs aldrig med i stämningsansökan.
Frågan är hur de män som väljer att köpa sex verkligen vet att kvinnan är där av fri vilja? De gånger de handlar om kvinnor som är tvingade till det, borde det inte vara dags att döma även de männen för våldtäkter?
Skillnaden mellan sexköpet med den unga flickan som beskrivs i citatet ovan och gruppvåldtäkter som anmäls till polisen är inte så stora att det bara går att ignorera.

Mer media dn dn dag ab smp

Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!

8 kommentarer:

  1. Jag har inget emot hårdare straff för våldtäktsmän. Men jag är definitivt, oavsett vad för brott det gäller, än mer för vård eftersom jag inte tror att fängelse har botat en enda människa som är sjuk.

    SvaraRadera
  2. Bloggo - Jag låter mitt svar till dig vara kvar men jag tar bort ditt inlägg eftersom din(?) blogg du länkar till i ditt namn hänger ut människor med namn och bild, vilket jag är helt emot att göra, oavsett om de är dömda eller inte.

    SvaraRadera
  3. Det är inte domstolarna som har valt hur allvarligt det är att köpa sex...

    Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader.

    Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för snatteri dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

    SvaraRadera
  4. Det är väl i och för sig en sanning med modifikation eftersom domar kan vara vägledande.

    I övrigt tycker jag inte nödvändigtvis att straffen måste bli hårdare som så, men däremot att man är bättre på att använda hela straffskalan.

    SvaraRadera
  5. Domar kan vara vägledande men böter eller fängelse i sex månader är för så gott som alla fall det används en omskrivning för "döm till böter". Straffmätningen i Sverige börjar i regel vid botten av straffskalan sen lägger man till för det som gör det värre än det enklaste fallen. Sexköpsskalan börjar vid 30 dagsböter och sen finns det dagsböter ända upp till 150 dagsböter där vi går över till fängelse men eftersom utrymmet på böter är stort så blir det alltid böter. Domstolarna har alltså behandlat det här brottet precis som vilket annat brott som helst med samma straffskala vilket är vad de förväntas göra. De undviker på så sätt politiska manifestationer i någon riktning.

    Sen kan det självklart finnas enskilda fall som har hanterats dåligt och enskilda tjänstemän som har en dold agenda. Det verkar som att fallet med kommunalrådet i Huddinge är ett dåligt behandlat fall men vad den missen i behandlingen beror på är svårt att veta.

    SvaraRadera
  6. Fast om man låter de dömda komma undan med lägre böter än de borde få så tycker jag det är en manifestation och det verkar inte vara så ovanligt.

    SvaraRadera
  7. Det är helt obegripligt för mig att till synes intelligenta människor inte kan förstå att det finns människor som tycker att abort inte är ett enkelt ingrepp som t ex att ta bort en cancertumör.

    Eftersom det handlar om ett liv så drabbar ingreppet många kvinnor som en stor sorg. Samhället har ansvaret för att många kvinnor mår dåligt pga gjorda aborter på det som skulle ha blivit hennes barn.

    Men när man säger något sådant kallas man hjärtlös nazist, i stället för omtänksam. Hade jag däremot skrivit något mot hur man dödar nyfödda sälungar, så hade jag hyllats som hjälte...

    SvaraRadera
  8. Lelle - Det är en myt, de flesta kvinnor får inte en stor sorg av ingreppet utan har tänkt över det väldigt väl.

    SvaraRadera