Jag har snart tappat räkningen hur många gånger vi varit med Kajsa hos Veterinären, men det måste vara 5-6 gånger, och då har ändå inte jag varit med alla gångerna själv. Det är verkligen tråkigt när landets mest översociala katt ger upp och bara blir trött, spyr och inte kan äta. Något är definitivt inte som det ska vara med henne och det kommer åter med ojämna mellanrum.
Det är nog som matte säger, inte någon som skulle bli förvånad om hon inte blev så väldigt gammal, till skillnad från styvbrodern Rasmus, som är som hälsan själv.
Hoppas hon blir pigg och frisk denna gången också, som "bara" är andra gången hon får stanna kvar på djursjukhuset. Framförallt så hoppas jag att de hittar vad som felas henne och att det är ett fel som går att åtgärda. Det skulle kännas väldigt tomt utan katten som är med nästan var man är och vad man än gör, även om det bara är ett husdjur och en liten kelig katt.
Inga helt anonyma kommentarer släpps igenom!
Inlägg
ja, hoppas att hon kryar på sig, det är så jobbigt när ens djur blir sjuka. särskilt om man måste ta beslut som är tuffa, vilket är lika knäckande varje gång.
SvaraRaderaDet är det verkligen! Nu har de hittat ngt som sitter i hennes tarmsystem som inte ska vara där. Återstår att se vad de ska göra åt det.
SvaraRadera