Fler begravningar drar ut på tiden och den genomsnittliga tiden är drygt 20 dagar efter dödsfallet, vilket jag i sig inte tycker är SÅ illa.
Värre är det möjligen när det börjar dra över en månad med lite marginal. Det längsta jag varit med om, som jag minns är väl bäst att tillägga, är fem veckor lite drygt.
Det som oftast kommer fram är att det är anhöriga som inte vill ändra något som redan är planerat i sina liv. Men vad som oftast inte kommer fram är att det även ska funka med begravningsbyråns övriga begravningar, prästernas arbetsbörda, andra begravningar och förrättningar i önskad kyrka och lokal att äta i efter begravningen där det finns plats för alla som ligger inom rimligt geografiskt avstånd, vilket det är problem med i storstadsområdena många gånger.
I övrigt så vill nästan alla alltid, åtminstone på landet där jag alltid jobbat, ha sina begravningar på fredagar, vilket gör att alla ovan nämnda som är inblandade direkt eller indirekt i begravningarna får rätt få dagar att planera in verksamheten på.
Fast nu ser jag att Kristianstad, där det var stora problem förra året, har utökat sina bårhusplatser, vilket också är ett sätt att lösa problemet med kön till begravningarna.
Edit Känns lite onödigt att skriva ett helt nytt inlägg, så jag uppdaterar detta gamla, då det ovan fortfarande gäller. Men det är verkligen beklämmande att läsa om hur folk får ruttna innan de kan få begravas ordentligt. Men det är, som jag säger ovan, flera orsaker till problemet och man kan definitivt lägga till att det är även politikernas fel som inte kan prioritera att ha fungerande bårhus. Att döden kommer kan knappast vara en nyhet för någon.
Mer media dn ab
tisdag 12 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar