I Alaska finns ungefär 8.000 vargar på en yta som är ungefär tre gånger så stor som Sveriges. Omräknat är det samma sak som om vi i Sverige skulle husera knappt 3.000 individer. Det gör vi inte. Riksdagen har bestämt att det inte skall finnas fler än 210 stycken. Och redan detta låga antal tycker vissa är för många. Några tycker att det är exakt 210 för många. Rumänerna härbärgerar mer än tio gånger så många men är – om jag förstått saken rätt – inte hälften så hysteriska. Trots att en varg inte tagit ett människoliv sedan 1821 i Sverige tycks vi vara mer rädda för den än för att sätta oss i en bil och ge oss ut i den trafik som skördar hundratals liv. Per år.
Fruktan är inte rationell – det är sant. Men hur botar man den? Inom den populära kognitiva beteende terapin ska man titta på spindlar för att bli av med rädslan. Men när det gäller vargar ska man uppenbart göra tvärtom. Man skjuter av dem. Vore det inte bättre med kbt åt värmlänningar, dalmasar och andra skräckslagna? Och eget ansvar för val av boplats.
Står man inte ut med myggor ska man kanske inte bosätta sig i Tärnsjö. Står man inte ut med regniga höstar ska man kanske inte bosätta sig på västkusten. Står man inte ut med varg ska man kanske inte bosätta sig i en värmländsk skog.
Jag gillar inte veckans licensslakt, förlåt licensjakt. Om problemet är inavel, varför i så fall inte börja med att utöka stammen och sedan gärna bedriva skyddsjakt på eventuellt närgångna individer? Jens Karlsson, forskare vid SLU, berättar att djur som får välja partner att para sig med föredrar en som är genetiskt olik.
Det är inte många gånger jag instämmer i hennes åsikter då vi står långt från varandra politiskt sett. Men här är det skönt att se att hon gärna bryter med den allianstrogna linje hennes tidnings ledarskribenter ofta håller.
Varghatet är orimligt och utan proportioner om du jämför med hur många vargar det går per capita i andra länder, där folk inte alls tycks ha så stora problem med deras existens.
Läs även En flock söker sin varg
Inlägg
Det är intressant att läsa dina inlägg om vargarna. Själv har jag ingenting emot dem, men å andra sidan tror jag inte att så många som är emot vargen skulle lyssna på mig; jag bor ju i stan och är typ aldrig ute i skogarna och rör mig. För mig är vargar inget hot just därför. Jag tycker dock att det verkar vara helt galet snett att skjuta av så många?! Och den där typen som sa att vargarna ju får jaga älg året om.... Hmm. Hallå?
SvaraRaderaSå även om jag inte kommenterar så läser jag iaf, bara så du vet :-)
Jag gillar ändå Hanne Kjöller. Håller inte med henne om allt hon skriver precis, men hon verkar tänka igenom sina åsikter, istället för att bara rapa upp vad hon förväntas. Och sånt är ju alltid bra. Angående den här krönikan så tyckte jag det var tufft när hon skrev rätt ut att gillar man inte att bo i ett vargområde så får man väl flytta.
SvaraRaderaNu verkar ett vargpar vara på gång att bilda flock just i dom trakter där jag och sökgänget tränar med våra hundar... undras om jag får "tillåtelse" att uttala mej om varg sen? Eller är jag fortfarande en dum nollåtta som inte begriper nånting? ;-)
Tack och kul att du gör det :) Och jag förstår hur du menar och varför de ignorerar dina åsikter eftersom du bor i stan.
SvaraRaderaFast du har ju bott i Perstorp, och där finns det då fan ingen "stan" ;)
Det ovan var till Wannabe!
SvaraRaderaOch detta till Dvärghunden :)
Jag håller trots allt med dig om att hon oftast, till skillnad från många andra ledarskribenter, tänker igenom sina åsikter.
Jag tror att det spelar väldigt liten roll vad man gör tycker eller säger för vissa människors skull, det är bara de som har rätt att yttra sig.
Vilket utmärkt förslag! Där satte Hanne Kjöller verkligen huvudet på spiken, något som inte hör till vanligheterna vad jag har läst av henne i alla fall.
SvaraRaderaJag tycker hon är en av de bättre ledarskribenterna på den sida av politiken jag inte tillhör själv s a s :)
SvaraRadera