Apropå att Trygghet och säkerhet måste få kosta, som jag skrev om igår, och det blir mycket tydligt om hur viktigt det är när man läser dels Cancersjuka ska inte behöva köa i Aftonbladet, där två cancerdrabbade skriver om hur det är viktigt att inte bara få en bra behandling, utan att även få den i tid och att det inte sparas på några resurser på dig som sjuk. Tyvärr kan alla blir sjuka och få cancer. Även den som propagerar för konstanta nedskärningar och sänkta skatter...
Samma sak gäller för ledarkrönikan om facket, också i Ab, om att fackföreningsrörelsen som tappat mer makt sen EU-inträdet och EU-domstolens dom över Vaxholmsmålet.
Som sägs så har den sen många årtionden svenska modellen, som onekligen har fungerat här sett till arbetstagarnas annars svaga ställning, monterats ner och fackets värde har devalverats.
Artikeln tar även upp exempel på hur bärplockare från Thailand och slovaker på Volvo får jobba för slavlöner, om de alls får några löner och inte skulder som med bärplockarna.
Även om facket naturligtvis också innehåller ett antal dåliga saker och ibland tyvärr självgoda individer som tänker på sig själv eller någon annan än sina medlemmar, vilket även jag råkat ut för, så är det fortfarande så att ensam inte är stark.
De enda som är starka är de som har så unika utbildningar eller förmågor på sina arbetsplatser att de är svåra att byta ut. Men det är relativt få som är så unika, oavsett hur bra jobb de gör, i synnerhet bland oss som har "enklare" arbete som de flesta kan lära sig.
I förlängningen så är risken att det blir som exempelvis i USA, där du behöver flera arbeten för att ha råd att leva och bo, och ändå inte kan leva något annat än ett liv där ekonomin går jämnt upp.
En sak som retat mig är det faktum att oorganiserade anställda åker gratis vid löneförhandlingarna, trots att de inte betalar medlemsavgift för förhandlarnas löner. Vore det rättvist så skulle de få förhandla helt för sig själva, och arbetsgivarna skulle inte av lathet och enkelhet bara ta med dem i samma svep som övriga.
onsdag 6 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar